Nya rön och idéer
Tidiga studier vid University of Toronto och Baycrest Health Sciences har visat att WFD hänger ihop med samma nervbanor som påverkas vid Alzheimers sjukdom. Forskare har därför börjat titta på hur talhastighet och kognitiv hälsa hänger ihop med vår kognitiva hälsa. Det visar sig att de som pratar långsammare ofta är mer benägna att drabbas av kognitiva svårigheter (det är alltså hastigheten som räknas, inte bara att man glömmer ord då och då).
Man har också uppmärksammat att ett flytande språk kan ha betydelse för livslängden. Vuxna som pratar smidigare tenderar att leva längre än de vars språk är präglat av tvekan. Här öppnas nya möjligheter att förstå hur vår vardagliga kommunikation kan spegla vårt välbefinnande.
Forskningen har tagit fram tre olika teorier om WFD:
- Bearbetningshastighetsteorin: Här jämförs en åldrande hjärna med en gammal dator som tar längre tid att processa information.
- Inhibitionsdeficithypotesen: Den här idén säger att äldre vuxna har svårare att släppa ovidkommande tankar, vilket gör att det tar längre tid att hitta rätt ord.
- Transmissionsdeficithypotesen: Denna teori menar att kopplingen mellan hur vi formar ord och hur vi uttalar dem blir sämre med tiden (vilket gör att uttalen kan bli klumpigare).
Praktiska experiment och fynd
För att testa dessa teorier använder forskarna uppgifter som blandar bilder och ord, ofta kallade bild-ord-interferensuppgifter. Genom att flytta experimenten till nätet har fler deltagit, vilket breddat materialet (det betyder att studierna nu inkluderar fler åldersgrupper och deltagare). I en studie deltog 125 personer mellan 18 och 85 år. Man såg att äldre personer saktade ner när de fick se ordet “katt” tillsammans med en bild på en hund, vilket tyder på att transmissionsdeficithypotesen kan stämma.
Det som visade sig vara den bästa mätaren för WFD var inte antalet gånger någon glömde ett ord, utan hur lång tid det tog att reagera (snabbheten i svaret är alltså viktigare än hur ofta ord saknas).
Vad betyder det här för kliniker och framtiden?
Hur snabbt vi talar kan ge en bra bild av vår mentala smidighet. Att pausa för att hitta ett ord betyder inte nödvändigtvis att man är på väg nedåt; det avgörande är hur fort man hinner återgå till ett normalt samtal. Därför föreslår nu kliniker att man även bör mäta talhastigheten vid kognitiva tester.
Med nya teknologiska framsteg inom programvara för talanalys kan man i framtiden kanske varna läkare om en patients talmönster förändras, även om det är i små steg. Dessutom kan det vara bra att umgås, berätta historier och leka med ord (det här bidrar till att hålla sociala relationer och mental hälsa igång längre).
Dessa nya upptäckter visar hur mycket vårt sätt att prata kan säga om vår mentala hälsa och hur vi åldras. Genom att hålla koll på vårt tal kan vi få värdefulla ledtrådar om vår mentala status och kanske agera i tid för att vårda den även när vi blir äldre.
