De gräver tyst i ditt hus – så här blir du av med dem för gott

Snickarbin, eller Xylocopa virginica, är en spännande del av vår miljö. Dessa inhemska pollinatörer fyller en viktig roll i vårt ekosystem, även om de ibland kan ge upphov till huvudvärk för husägare på grund av sitt speciella beteende. Det är bra att veta hur de fungerar (och vad de bidrar med) för att kunna ta hand om både dem och våra hem på bästa sätt.

Hur du känner igen snickarbinen och hur de beter sig

Snickarbinen är ganska stora insekter, ungefär 1,9 till 2,5 cm långa. De har en blank bakkropp, vilket skiljer dem från humlorna som är lite mer toffiga bakifrån. Dessa bin lever solitärt; honan fixar boet själv och samlar mat till sina ungar (typ en ensamstående mamma, som Keith Delaplane från University of Georgia beskriver: “solitary. She’s a single mom who builds a nest and forages for her young”).

Fast de är stora, så innebär det inte att de är farliga för varken människor eller husdjur. Hanarna saknar gaddar och är mest inne på att slåss med varandra och jaga honor. Visst har honorna gaddar, men de är inte aggressiva – om man har att göra med dem, krävs det ett rejält kläm för att de ska sticka.

Hur man märker att snickarbinen är på gång och varför de gör som de gör

Ett typiskt tecken på snickarbinsangrepp är perfekt runda hål i träytor med en diameter på 1,3 cm. Under dessa hål kan man ofta hitta sågspån, och man kanske också hör ett surrande ljud eller märker att det florerar av biaktivitet runt huset. Även fläckar eller missfärgningar på trä kan vara ett tecken (det är som att träet viskar att något är på gång).

Varför borrar de i trä? Jo, honan behöver en trygg plats att bo på. Med sina starka käkar gräver hon fram tunnlar i träytan – ett projekt som kan ta upp till en månad – där hon sedan lägger sina ägg och förvarar mat.

Skadorna de orsakar och hur man kan förebygga dem

Skadorna som snickarbinen gör är oftast mest kosmetiska och påverkar inte träkonstruktionerna på samma sätt som termiter (men de kan ändå ställa till med en del oväsen). Problemet kan bli extra besvärligt om hackspettar lyckas hitta larverna och börjar göra egna ingrepp i träet.

För att minska risken kan man ta på skyddande beläggningar på träytorna eller använda alternativ som vinyl, aluminium eller cementbrädor istället för trä. Träändar bör skyddas med trådnät eller metallflashing (eftersom insekticider och eteriska oljor inte visat sig slå till mot snickarbin).

Vad du kan göra om invasionen blir alltför besvärlig

Om du märker angrepp bör du börja med att behandla ingångshålen med produkter som är märkta just för snickarbin, innan du tätar hålen med fogmassa, träkitt eller en träplugg efter några dagar. Detta är ett bra sätt att hålla ute fukt och undvika att träet börjar förfalla.

Om problemen fortsätter kan det vara smart att kontakta ett skadedjursbekämpningsföretag som har koll på läget och kan behandla de enskilda hålen på ett effektivt sätt.

Att känna till hur snickarbinen lever och hur man bäst hanterar deras närvaro hemma är viktigt både för att värna om våra miljöer och för att lösa praktiska problem. Med rätt åtgärder kan vi skona våra hem samtidigt som vi uppskattar den viktiga roll de spelar som pollinatörer.